Vår son Joel i rum 7. Dag 23

Jössös vad det känns konstigt att skriva att vi faktiskt legat i rum 7 i hela 23 dagar, en hel månad nästan. Hur är välden utanför? Som vanligt kanske?

Dagen D!
Denna dag började att Joel ringde mig och sa:
-God morgon Mamma. När kommer du?
Jag blev så glad av att höra hans röst och det ´hade jag inte räknat med så jag höll bokstavligen på att ramla ur sängen. Min son är tillbaka!
Han var pigg, och när flickorna och jag kom upp på av rummet hade sköterskorna kopplat bort Joels dropp för han skulle få röra sig obehindrat. Vi åt frukost tillsammans, alla fem, för första gången på 30 dagar det ni! Kan ni tänka er hur detta kändes, Ja helt fantastiskt. Joel åt mannagrynsgröt gjord på grädde eftersom han måste gå upp i vikt. Vi har varit nere i lekterapin två gånger underdagen och chillat, spelat biljard, varit utomhus så Joel fick andas frisk luft han har inte varit utanför dörren sen han kom hit med ambulansen för 23 dagar sedan. Lunchen fick han i sig lite grann 1 tsk potatisgratäng och en halv koncertburk fruktcocktail =) Sedan lite smått och gott emellan tills vi fixade en sibylla hamburgare, den åt han upp halva, Chokladpraliner. Ja, hör ni vi kanske få åka hem i morgon om blodproverna är OK!

Det är fortfarande halsen som ömmar hos Joel som gör att det är svårt att äta, men han har varit vaken heladagen och det har varit fart i honom jättehärligt att se och framförallt höra hans röst.
Jag kan fortfarande inte fatta vad det är vi går igenom det är för osannolikt att detta drabba oss.

I morgon blir en annan dag och om vi kommer hem ska det bli så skönt att rå om varandra och bara få njuta av varje sekund för på söndag åker vi igen. Joels andra cellgiftsbehandling börja måndag kl 8.00 då ska han sövas och ta nya benmärgsprover för att kolla tumörerna i benmärgen sedan görs en LP samtidigt.
Först ska vi njuta av att vi klarat av del 1.

Ett stort och ödmjukt tack till alla som är med oss och stöttar Joel och oss i detta.

KRAM <3
=)