Lördag, idag var tanken att vi skulle få åka hem men det gick inte så bra. Joel fick sin sista cellgiftsbehandling i ryggen i dag och blev totalt fiasko. En ny läkare stack Joel tre gånger innan han fick ut ryggmärgsvätskan och kunde spruta in cellgifterna. Jag gick precig utanför behandlingsrummet när jag hör hur han i panik skriker på läkaren att sluta. Jag har nog aldrig mått så här dåligt, någonsin. Efter 50 minuter kommer de in med honom på rummet ledsen och rädd.
Joel har varit vaken mycket i natt med hemska smärtor och blåsor i munnen och svaljet vilket gör att han inte vill varken äta, dricka eller prata. Läkaren tog då beslutet att låta Joel stanna kvar för smärtstillande behandling intravenöst, det görs inte lika lätt hemma.
Ledsen och förbannad gjorde aut Joel bara legat och nästan kastat in handduken. Men efter en stund kom aptiten tillbaka dag han går ätit makaroner med smör, nudlar och mackor utspritt under dagens lopp.
Nu sover var hjälte och krigare med förhoppning att vi får åka hem i morgon.
Kram på er alla får ute och tack för allt!!
Älskade!!
SvaraRaderaDet ni går igen är så grymt!!
Själv sitter jag här på sängkanten och läser dina ord. Det isar och nyps i hela kroppen av medlidande.
Måtte allt vända nu. NUUUU!
Vet att jag håller tummar och hoppas!!!
Storkramen till er!<3
Vilken fasansfull upplevelse....det borde vara förbjudet att inte försäkra sig om att det är proffs, som utför lumbalpunktioner......ett stick måste räcka.....man blir bara så jäkla upprörd.....All kärlek till er alla /Christina
SvaraRadera