Väntar på bättre tillfälle

Jag vill börja med att tacka alla som skickar hälsningar till höger och vänster det betyder så mycket. Det känns som att vi är tillbaka igen då Joel blev sjuk men denna gången är det Jag som ställer till det.

Gårdagen blev inte som planerat. Efter varit fastande sedan 24  och förberedde inför operation togs beslut av en kirurg att det bästa var att vänta. Eftersom det är helg och läkarna har jour finns inte den tiden som jag kommer att behöva vid op. De vill ha de rätta kirurgerna på plats och de vill kunna fokusera på min situation eftersom den kan ta allt från ett par timmar till ett dygn. Det finns duktiga kirurger på detta område som ska vara på plats för mig.
När op blir får jag reda på i morgon måndag efter ronden. Det kan bli allt från tisdag till nästa vecka. Vilken underbar semester vecka jag kommer att få i så fall.

Jag fick börja äta vid 12 sen fick jag göra vad jag ville så vi åkte ner till Nova för tjejerna ville shoppa lite. Vi åt lunch tillsammans för att slå ihjäl några timmar. På kvällen spelade vi sänka skepp så lite socialt händer mitt i den detta oxå. Vi vill inte vara här det känns som att vi varit här i Lund tillräckligt.

Idag söndag åker Joel och Jonna hem så det blir för drygt att vara här på avd. 24 det är inte speciellt barnvänligt om jag ska jämföra.

Nu ska jag och gå ner med Eloise till resten av familjen så hon kan äta frukost sen får vi se vad som händer idag.

Roger gör ett hästjobb som bankar skiten ur mig, positivt menat, eftersom jag lätt går ner mig i detta och gråter för minsta lilla. Jag är så orolig och rädd för denna op och det är så skönt att Roger får in mig på rätt spår igen. Det är inte lätt för honom heller först kämpande med sonen och nu mig, hur orättvist kan livet bli?

Tack alla underbara medmänniskor där ute som stöttar oss återigen i en jävla skit sjukdom. Ni är guld värda.
Kram

Livet på en skör pinne

Hej igen
Nu är det ett tag sedan jag skrev men dagarna är fulla av aktiviteter så som arbete, altanbygge, och mys med familjen, detta kommer då i andra hand men visst har det hänt mycket under denna tiden.

Jag ska  börja med att tala om att Mamma och Pappa äntligen flyttat hem från Kina dagen innan midsommar så det blev en midsommar tillsammans med föräldrar, mina älskade systrar med familjer och hela min underbara familj.

Barnen har sommarlov och sköter hemmafronten medans Roger och jag jobbar de är så duktiga på det. Joel har börjat övningsköra vilket han tycker är riktigt roligt. Han har dock nu tyvärr fått bältros av någon konstig anledning men det kan drabba vem som helst och har ingen som helst betydelse om du träffat någon med vattkoppor. Han äter nu sen i torsdags antivirus medicin mot detta.

Vår familj har återigen blivit drabbade av tumörsjukdom denna gången är det min tur. Ja man kan inte tro det är sant, eller hur!!!
Jag gjorde en MR igår fredag på grund av känselbortfall i mitt ben och mycket riktigt hittades orsaken till detta.
Det sitter en tumör, troligtvis  godartad, i spinalkanalen som trycker på benmärgen och nerverna som går till underdelen av kroppen. Den har växt så pass att det är för trångt i kanalen och måste opereras AKUT.
Efter MR blev jag nerskickad i taxi till Lund och här ligger jag nu på avd. 24 och väntar på op vilket kommer att ske under dagen.
Roger samlade i hop barnen och styrde återigen upp zooet hemma för att stötta även mig genom detta helvete. Joel åkte med mig i taxin då han inte tyckte att jag skulle åka själv efter detta besked.

Hur kunde det bli så här?
Ja det är det ingen som vet förutom att jag gått med detta i två år ungefär. Det som läkarna i karlskrona hela tiden sa till mig var att jag har rls  (restless legs) men det är istället en tumör. Återigen måste jag påpeka läkarnas jävla inkompetens. Fan för att bli sjuk.
I natt har jag inte sovit många minuter, Eloise ligger i sängen bredvid och sover gott. Jag har åtminstone fått lite kaffe på sängen av en sköterska. Detta kommer att bli det sista jag får i mig innan operationen senare idag.

Om jag är rädd??
Ja så in i helvete rädd är jag. Jag svimmar ju vid varje blodprovstagning, jag har aldrig blivit sövd. Detta besked kom verkligen som en käftsmäll, jag och andra med mig tycker att vi varit med om tillräckligt nu.

Operationen är komplicerad då tumören sitter dumt till men neuroläkarna här vet hur de ska gå tillväga och jag hoppas att någon övervakar mig under operationen och att allt går som planerat utan komplikationer. Läkaren berättade att jag kommer att ha väldigt ont i ryggen efter op och det finns mängder av smärtlindring, tack för den. Jag ska helst upp och röra mig försiktigt så tidigt som möjligt vilket är bäst för ryggen men inte bära något. Går allt som planerat får vi åka hem fredag nästa vecka som tidigast.

Jag är så tacksam att jag har mina barn och min älskade make hos mig utan dem här nere hade jag blivit ett psykfall.

Nu hoppas vi på det bästa och jag har nu all tid i världen, om inget händer, att uppdatera er på vad som händer.