Fredagen den 13, Luciadagen, jag hoppas att alla har haft en härlig dag med Luciatåg med härlig musik, det har vi har vi haft här nere i Lund. Joel däremot har mått sämre än sämst idag. Hem är väldigt nere och arg på det mesta runt om kring honom.
Han har fått många olika sorters cellgifter idag vilket har gjort att han har jätteont i svaljet och i munnen vilket gör att han har svårt att äta.
Joels blodvärde har varit låga så han har fått en påse blod idag för att kunna piggna till, men utan resultat.
När läkarna var inne hos oss i förmiddags sa han att vi får åka hem i morgon eftermiddag/kväll när Joel känner att han kan sitta i två timmar i bilen, därför tror jag att vi inte kommer hem förens på söndag förmiddag, men vi får se.
Jag passade även på att fråga läkarna hur många som insjuknar i mogen B cells lymfom/leukemi svaret jag fick blev 4 patienter per år!
Å fan tänkte jag då!!!!
Nu har Joel så himla ont i munnen så han bara skriker på toaletten efter alla cellgifter. Det är så tungt och ingenting hjälper.
Dagen har dessutom bestått av att vända Joels negativa inställning till något positivt men han har inte med ha detta!! Joel tycker att han inte kan känna att han aldrig blir bra han vill bara ligga ner och dö. Ja allt är bara skit just nu, men jag tror att han är orolig inför Lpn I morgon. Det är nog mycket som gnager i min älskade gosse just nu.
Åh fan va detta är jobbigt.
Victory
Victory of life
fredag 13 december 2013
Vår son Joel i rum 7. Dag 10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Sötaste du, det är ok att tycka att livet är sjukt orättvist. Att maktlöst bara finnas vid sitt barns sida är grymt. Jag tänker lite att det ändå är så bra att Joel reagerar medan detta händer, så att han inte bara tyst accepterar och så kommer det världens tokspel efteråt. Han är i en känslig ålder och alla existensiella frågor han brottas med är tuffa - men han kommer att komma ut så mycket starkare, friskare och mer mogen än sina kamrater på andra sidan denna helvetestunnel. Livet ger honom en erfarenhet som förvisso de flesta inte önskar sig men som kommer att hjälpa honom i längden. Att han inte ser det nu är helt naturligt. Känslan av att bara vilja ligga ner och dö/försvinna/upplösas/slippa ifrån kommer säkerligen att vändas till hans starkaste drivkraft att bli frisk så småningom. Hang in there vännen.....Kram Mia
SvaraRaderaHoppas på att ni får komma hem och ha en relativt lugn julhelg! Kramar!!
SvaraRadera