Vår son Joel i rum 7. Dag 12.

Denna dag har tagit hårt på alla runt omkring oss, mina döttrar framförallt. Ja, jag vet att de har det bra hemma i huset men det är inte som det brukar och de längtar verkligen efter oss, Joel Roger och mig. Jag och Roger bestämde därför oss för att någon av oss ska åka hem till tjejerna för de behöver sina föräldrar likväl som Joel, så jag tog bilen och åkte hem. Rogers kusin Sara spelade handbollsmatch i Lund i dag och var så gullig och köpte mat till Roger och höll mig sällskap i bilen på väg hem i mörkret. Tack Sara du är så gullig och omtänksam!!!
Joel har fått många två olika morfinpreparat för att lindra smärtan i munnen och halsen och ett av dem verkar funka. Han börjar dessutom få ont i slemhinnorna i magen vilket också är vanligt vid cellgiftsbehandlingar.

Om ni visste vad tungt det kändes att åka från min son som har såna smärtor, dessutom lovade jag honom att vara vid hans sida fram tills vi kom hem, inte ens det kunde jag hålla. Men å andra sidan behöver mina döttrar sin Mamma likväl som min son, därför kände jag att jag var tvungen att vara där även för mina små töser. Eloise och Jonna blev så glada när jag kom hem, Eloise föll i gråt så ja, det kändes skönt att komma hem till dem. Svärmor och Svärfar har hållt ställningarna här hemma och fixat i ordning allt vardags bestyr, Tack så jättemycket Lena och Klas ni är guld värda.

Nu är det bara till att vänta tills Joel är tillräckligt bra så jag kan åka ner till Lund och hämta hem honom och Roger för alla mår betydligt bättre i hemma miljö än i sjukhusmiljö. När jag kom hem sa Jonna att hon känner sig konstig och varm men ändå kall, jag tog tempen och den visar 38,9 shit var min första tanke. Joel har låga vitblodkroppar vilket innebär att han är känslig mot infektioner så det är bra på sätt och vis att stackarn är kvar i Lund. Annars löser vi det här hemma i alla fall för jag vill ha hem mitt barn och min man!

Nu ska jag gå och lägga mig i min säng med barnen bredvid mig och bara lyssna på deras andetag när de sover lugnt och skönt och i trygghet med sin Mamma bredvid sig.