Vår son Joel i rum 7. Dag 13.

Ja ni......
Fan vad detta är jobbigt, jag är inte på topp i dag/kväll, jag vet inte riktigt vad jag gjort, sagt eller vad som hänt under dagen. Det enda jag vet är att jag bytt framdäcken på min bil och att det var jävligt skönt att banka och slå och fixa lite.

Joel har idag fått en smärtpump "installerad" för att han lättare ska kunna reglera sina doser med morfin. Stackarn har fortfarande blåsor i mun och svalj och dessutom har han så ont i magen då cellgifterna förstör slemhinnorna i tarmen, dessa hemska men bra gifter som både förstör och gör gott på samma gång. Joel lider och tycker allt är S*K*I*T!
Grabben vill ju inget hellre än att äta men det går bara inte. Med sina 54 kg måste detta snart vända och det snabbt för nu har han förlorat 10 kg på 4 veckor jag måste säga att det är oroväckande men jag vet att läkarna och sköterskorna gör allt för Joel.

Flickorna myser och må gott, fast Jonna har nästan 39 gr feber hoppar och studsar hon fram och tillbaka och låter mig inte gå iväg någon längre stund. Detta lilla underbara energiknippe.....

Vi har många som stöttar oss genom denna helvetesresa på jättemånga olika sätt det tackar vi ödmjukast för. Ingen kan förstå vad vi går igenom just nu, jag fattar ju inte ens själv som lever i denna bubblan. Jag vill att någon ska väcka mig och säga:
-Linda, det är dags att vakna nu barnen ska till skolan.................