En händelserik vecka

Lördag igen efter en ny vecka med många olika händelserika timmar.
Jag har nu fått en VFU-student från Linnéuniversitetet som kommer att vara hos oss i fem veckor med mig som handledare. Jag ser verkligen framemot detta för att äntligen kunna få använda min handledarutbildning som jag läste i våras. Det är ändå lite nervöst då denna lärarstudent kommer att bli min första prövning sedan kommer erfarenheten att göra sitt. Jag har haft så många fantastiska handledare under mina VFUer och vill inget hellre än att göra detsamma för min student.

Idag har vi haft en fantastisk dag i Hoglandspark då Karlskrona stadslopp arrangerades för barn från förskolan till årskurs 6.

 Här har tjejerna precis kommit i mål och är på väg att ta emot sina guldmedaljer. Jonna var så nöjd med sin 1 km rund och riktigt glad över sin prestation.

Tyvärr vann de inte något pris till skolkassan detta året men vad gör väl det när denna dag har varit toppen och efteråt gick barn och föräldrar till Mcdonalds för att äta lunch tillsammans. Barnen är så goa och de valde att sitta vid ett långbord bara för att få sitta tillsammans.

Denna lördag kväll sitter vi och kolla nya avsnitt av Så mycket bättre. Joel har kusinen Jonthe hemma, Eloise har sin kompis Ebba på övernattning och Jonna ligger i soffan hos Roger och mig.

 Det är så skönt med en lördag då vi bara kan få va tillsammans. Även om vi inte gör något speciellt utan bara är tillsammans i soffan.

Trevlig Lördag på er

Kram

Blir lite sugen igen

Hej igen

Ja det är ett tag sedan igen och tankarna har farit fram och tillbaka om jag ska eller inte, men nu har jag bestämt mig att minst en gång i vecka skriva lite. Detta på grund av att jag skriver av mig på löspapper i allafall, då kan jag lika gärna fortsätta på min blogg igen. Det är en del av min rehab efter allt som hänt runt omkring oss.

Många tror att allt är som vanligt igen efter alla sjukdommar vi haft. Alla mår ju bra och vi står på benen igen efter Joels Burkits lymfom och min meningiom i bröstryggen. Men hur ser livet ut för en familj med två allvarliga sjukdommar inom loppet på ett år?

Jag fick så sent som idag uppleva en flashback av personer jag inte träffat sedan innan sjukdomstiden då frågor uppstår om allt är bra. Frågan gick både till Joel och mig men inte till Roger eller mina döttrar. Varför blir det så? Det är ju faktiskt värre att stå vid sidan av och se på när någon som står en nära far illa än att vara den som är drabbad. Vad säger man?

Jag tänker väldigt mycket på min man och mina flickor i olika sammanhang då många runt omkring begär att allt ska vara som vanligt igen. Men som många säger kommer smällen efteråt, när allt har lagt sig och man inte räknar med det.

Jag har så underbara förstående kollegor som ständigt är steget före mig i olika situationer som uppkommer. Det tackar jag så ödmjukast för. Det kan bero på att de har erfarenheten på sin sida. Ja jag får ha en "dålig" dag då jag lätt kan bli ledsen och uppgiven, irriterad men då är de där och tröstar mig. Det är tungt på olika sätt fast många inte tro det! Ja det är klart att man ska släppa det som varit, men när ångestern kryper på och när jag talar om för människor i min närhet  att något känns tungt och de i sin tur säger att jag ska släppa det som varit och gå vidare, fan, det är lättare sagt än gjort. De har inte varit I DET på samma sätt!!!!!

Situationen vi lever i just idag är att Roger fortfarande inte kan sova och sover han så gör han det ordentligt max två dagar i veckan, i soffan. Detta på grund av kontrollen han känner att han måste ha för att inte någon av barnen ska bli sjuka på natten. Joel sover inte alls då han inte kan sova av många olika anledningar och det är inte bara för att han vänt dygnet som många ständigt påtalar! Flickorna lever med sina olika ledsamheter och oroligheter och jag. Jag är ständigt trött och känner att jag lätt skulle kunna sova dygnet runt! Men visst vi försöker att leva som vanligt folk. Först handlar allt om att överleva och sedan, vad händer med alla minnen man ofrivillgt skapat? Smärtor som uppstår då man ligger efter på olika saker som man inte blir kvitt. Ett ständigt återkommande om att det hade varit klart om jag inte blivit sjuk!

En vardagssammanfattning av det som är VÅR VARDAG IDAG. Vi har dock fått mycket gjort i vårt hus även det som vi inte tänkt oss att göra just nu.
Pensionärskuvösen är äntligen klar och badrummet är på G.
Vi fick en ofrivillig fuktskada i badrummet och det åtgärdas just nu. Snart är det klart me. Men livet efter två hemska sjukdomar är inte bara att sopa under mattan. Bara så att ni vet så kämpas det fortfarande i vår familj med om det inte hänt hade vi.........