Vår son Joel i rum 7. Dag 16

Torsdag:
Det har varit en liten vändning mitt i allt elände nere i Lund. Roger har fått Joel till att dricka via en medicinspruta, det är ju alltid något fast inte riktigt full ok. Nu har han haft halsont i en veckarstid och jag vill se en positiv förändring snart. Joel har varit super trött och laget mycket idag med men en runda på avdelningen var ett måste för bland annat blodcirkulationen. Humöret är inte på topp men jag kan förstå honom. En 16-årig grabb som delar rum med sin Farsa, inte skitkul direkt!
Helgen är här och barnen börjar snart sitt vinterlov och vi tar en runda ner till Lund så jag kan krama min make och puss lite på min son, jag är nästan rädd för vad jag kommer att se. Han har gått ner så mycket i vikt och jag är rädd  för att möta denna långa kille för jag vet inte hur jag kommer att reagera, förutom jäkligt glad.

Pack ihop lite grejer och idag ska jag lämna den gigantiska påsen med tom & Jerry godis som Jonnas klass i Ramdala skickat med till barnen på avdelningen. Jag vet att det kommer att bli succé TACK!

Barnen på leukemiavd. önskar sig bara en sak, och det är att få komma hem till sina rum med sina föräldrar och bli friska. Det är det lilla som gör barnen så glada och de är så tacksamma för allt. De lever i en helt annan värld än vad vi gör utanför bubblan. Joel var en av dem som önskade sig massa tekniska dyra prylar och hela hans värld rasade om han inte fick det han ville ha. Klar att barnen ska ha det de önskar sig i julklapp för att de ska bli nöjda. Men hur gör jag med Joels enda julklapp som han önskar sig? Han önskar bara en enda sak och det är att få komma hem och bli frisk, och den önskan kan inte jag göra så den gå i uppfyllelse. Bara för att det inte går att köpa för pengar.