Oj, oj, oj vilken hemsk natt Joel har vått igenom. Totalt tro jag att han bara sovit en timme på hela natten. Jag har legat bredvid honom och lyssnat på hans hostande och spottande i plasttuberna. Vi har gjort av med 5 stycken och då är det slem från hals och svalj som han hostar upp. Joel får fortfarande antibiotika och parfalgam (alvedon intravenöst), dropp och näringsdropp. När klockan var halv sex på morgonen gav han upp. Jag gav som förslag att gå uppen runda och gå i korridoren, detslutade med att vi gick ut i köket, Joel var sugen på varm nyponsoppa och jag fixade kaffe till mig. Här vänder det!!!!
Varm nyponsoppa fixade han nu att dricka en hel mugg, snacka om jag blev förvånad på ett positivt sett givetvis. Jag frågade om Joel ville följa med mig ner i kulverten gör att ta upp tvätten från dagen innan och det ville han. Sen gick vi tillbaka till rummet lade oss sängen och bara tittade på varandra, ibland behövs inga ord utan bara blickar för att förstå varandra. Efter detta blev Joel bättre, han drack en mugg soppa till och satt uppe i tre timmar och kollade på film med oss i tonårsrummet ätit mannagrynsgröt (gjord på grädde) för att han mäste få i sig fett i hans 51 kgs kropp. I dag har varit en bra dag han har pratat om sina kompisar som finns hemma som han saknar så mycket men åndå är rädd för att bemöta. Detta på grund av att förändrat sig utseendemässigt och vet inte hur kompisar tolkar detta.
I kväll när jag och flickorna skulle gå till ronald McDonald's va Joem orolig eftersom han äf rädd för att denna natt ska bli lika hemsk som den förra. Men han hostar något mindre och han är påö väg att bli lite bättre.
I morgon är en annan dag.
Nu ska jag ta kväll med flickorna
Hoppas denna natt blir bättre för Joel!!!
SvaraRaderaJag ömmar sååå gör er. När jag läser dona ord om att Joel drack nyponsoppa x 2 och t.o.m. Mannagrynsgröt....ja, det är otroligt att något så litet och enkelt kan bli så stort och känslosamt. Tårarna rullar ner på tröjan min.... Hur grymt kan livet vara egentligen?
SvaraRaderaDu skriver att Joel oroar sig för att möta sina kompisar. Hälsa att han ska sluta tänka så. De kommer att ta emot honom som den största hjälten i världen!!! Det är ingen av dem som har gjort den resan Joel gör nu (ja, egentligen vet ju inte jag någonting om det. Jag känner ju inte Joels kompisar men jag tror att jag har rätt)
Nu hoppas jag att ni har börjat er vandring uppåt och att varje dag, varje timme är dagar och minuter mot bättring.
Bamsekramar till Lund och alla ni i rum 7
Vad skönt att läsa att det blivit bättre.
SvaraRadera"En öbo".