Nu är jag hemma, bilen gick hemåt i måndags eftermiddag tack och lov. Nu har jag varit hemma ett par dagar och det blir bättre och bättre dag för dag.
Jag tar några stapplande steg framåt men mitt ben vill fortfarande inte lyda mina order. Det är synapserna från hjärnan som inte styr då svullnaden i ryggen inte har lagt sig än. Tanken är att jag ska återfå styrseln i benet så småningom men det krävs träning. Nu som först har jag fruktansvärt ont i ryggen, efter operationen, jag tro att det handlar om att musklerna håller på att läka. Kirurgerna delade på mina ryggmuskler för att komma åt tumören och nu som först gör det ONT!
Ja jag knapra fortfarande piller dock inget morfin utan 6 tabletter alve om dagen så den kalla ölen får vänta ett tag till på mig.
I dag är det Rogers födelsedag, himmel vad fort tiden går. Jag fick hjälp av min syster Marie att fixa en flaska whisky till honom tack sis för hjälpen den blev uppskattad.
I dag vet jag inte riktigt vad som händer, helst hade vi velat ta båten och köra iväg men jag sätter käppar i hjulet för detta med. Jag kan varken gå i eller ur båten dessutom tål inte min rygg stötar, jag kan inte ens hosta eller nysa för då få jag så ont. Jag lider med min stackars familj som blir lidande för min jävla tumör. De får ytterligare ett kasst sommarlov där inget händer, det värsta av allt är att de säger inget, de begär inte någonting eller tycker något är tråkigt. De blir så glada av att bara få gå ner och bada. Jag ska återgälda dem big time när dessa skitveckorna är över.
Din familj har ju varit med förr, de vet att det blir bättre. Önskar er allt gott.
SvaraRaderaÖ-bo.