Glädjande besked

Jag kunde inte vänta så jag tog mod till mig och ringde......
Med rädsla och gråt rösten pratade jag med sköterskan i Lund för att få svar på analysen av tumören som satt i min rygg. Det visade sig att det är en grad etta vilket innebär att jag inte får tillbaka denna sorts tumör. Vilket glädjande besked så här på fredagen. Nog för att jag redan tappat ett par kg men nu känns axlarna inte lite tunga som innan.

Hur mår jag?
En fråga många ställer, jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på den frågan. Visst finns det människor som mår sämre än vad jag gör men känslan att inte kunna ställa upp för sina barn så här på sommarlovet är för hemskt.  Det är mycket psykiskt som ligger och trycker i hjärnan om vad vi kunde gjort. Det är den första riktiga sommaren som vi skulle kunna göra något, hela familjen.  De andra 3 åren har jag jobbat och barnen varit hemma själva.  Nu är det mitt handikapp som sätter käppar i hjulet.

Allt hände så snabbt från ett besked till ett annat, hur mycket ska man orka med innan man ramla ihop?

Idag har Joel åkt till tjejan och kommer hem på söndag,  Jonna ska sova över hos sin Moster och kusinerna,  Eloise har sin kompis här hemma, dörrarna till utbyggnaden håller på att sättas upp med hjälp av kompisar. Det är inte lätt för Roger att hjälpa mig och samtidigt fixa mat, fixa tomten, tvätta, ja allt som vardagen består av så all hjälp man kan få är så tacksamt.

I morgon firar Roger och jag bröllopsdag.  Vi har då varit gifta i 11 år, varit tillsammans i 20 år.
Det sks firas men hur vet vi inte än.

Tack alla underbara medmänniskor som stöttat och lyckönskat mig/oss hela vägen från Joels sjukdom och nu genom min. Nu behöver vi lugn och ro i kroppen. Jag tycker att det är vår tur att leva livet och vara lyckliga nu att våga blicka framåt och inte bara ta dag för dag.

Stora kramar tillbaka till er alla!