En ny vecka har börjat

I måndags kl 05.30 åkte Joel och Roger ner till Lund för den femte och näst sista cellgiftsbehandlingen. Det gjorde så ont i mitt hjärta när jag gick in till Joel för att väcka honom, satt han på sängkanten. Jag passade på att krypa upp bredvid honom och masserade honom på ryggen samtidigt som jag lugnt och sansad pratade med honom om att detta blir bra. Näst sista behandlingen what så ever! Han bara skaka på sitt lilla huvud och vill inget hellre än att ligga kvar i sängen och glömma allt vad cellgifter innebär.

Men nu har det gått två dagar och allt är bra i Lund. Joel äter och mår så bra han kan just för tillfället.
Eloise mår minder bra. Hennes lilla kropp är fylld med ångest och splitter då hon har mycket att tänka på. Tankarna för en blivande 14 åring är på fel ställe, hon läser och läser sina läxor men kan inte få in så mycket information eftersom tankarna är på annat håll. Vi försöker prata så mycket vi kan men då känner Jonna sig undanskuffad eftersom hon också vill vara med i samtalen vilket Eloise inte är intresserad av. Snacka om att känna sig splittrad. Jag är en liten stund hos Eloise och en stund hos Jonna. Klockan går så snabbt på kvällarna att jag känner att jag bara hinner hem och vända sen är det morgon igen och en ny arbetsdag/skoldag tar fart.

Jag måste passa på att återigen tacka alla för all stöttning jag/vi får genom denna fruktansvärda situation. från många olika håll och kanter finns det med människor som tänker mycket på oss. TACK ALLA!!

Nu väntar jag in Eloise som snart är hemma från spider, Jonna ska läsa läsläxan och hunden ska ut.

KRAM på er

Detta hjärta fick vi från min lillasyster och är ALLTID tänd när Joel inte är hemma. En symbol för att vi alltid tänder ljus för Joel. Han är med oss här hemma men ändå inte...