Det börja närma sig.....

.......den näst sista cellgiftsbehandlingen,  ja sen ska det vara över. Jag vet inte vad jag ska säga om det, förutom att det ska bli så skönt för Joel att komma tillbaka till att vara en normal tonåring.  Men vad händer sen? Återbesök? Säkert! Kontroller? Säkert! Krig mot sjukhuset? Jajamensan!  Men ett krig i taget.  Detta misstag ska karlskrona inte komma undan med. Men vad hände? Ska allt bli som vanligt då? Jaaa det är det jag önskar mest av allt. Det jag oroar mig för är hur Joel kommer att ta allt som varit. Överdosera gränserna eller bli mer försiktig med livet,  det kan bli hur som helst. Men en sak i taget.

Roger och jag har varit och provkört en ford mondeo i dag, vilken komfort.  Snabb och tyst och rätt stor men om jag ska ha en ford så ska jag ha, förutom mustang, en mondeo. Under tiden som vi var lyckeby bestämde Joel med sin kompis Johannes att de skulle ut och köra moppe/cross. När vi kom hem hade de varit borta i över en timme. Med tanke på att joel inte är riktigt 100 i trombocyter så var vi lite oroliga. En vurpa och han kan förblöda. Jag är nog lite scitsofren, för i ena sekunden vill jag att Joel ska göra allt som han inte kan när han är dålig, å andra sidan vill jag inte att något ska hända honom då det kan förvärra situationen han är i. Men när han kom hem med Johannes ser jag två underbara killar med ett stort smile på läpparna, då kände jag att det var värt det. Joel fick äntligen känna sig som en normal tonåring.

I kväll har vi ätit tacos och njutit av varandras sällskap bara pratat tillsammans.  Det värsta är Eloise och Jonna prata över huvudet på Joel, som om han inte sitter bredvid oss. De frågar Roger och mig om saker som gäller Joel,  istället för att prata med Joel direkt. Vi har ständigt påtalat att inte prata över huvudet på folk,  men det är nog svårt. Vi kämpar på allihopa. Det värsta är att nästan alla ständigt fråga hur Joel mår och inte Eloise och Jonna. Jag kan meddela att Eloise och Jonna mår lika dåligt, om inte sämre, än vad Joel gör. Rent psykiskt. Jag vill uppmana alla att tänka steget längre. Hur mår tjejerna? Hur mår familjen?  Jag kan förstå att det är lätt att tänka sig att den person som är drabbad mår sämst. Ja visst kan det vara så men våra döttrar mår inte heller bra av denna situation. Kanske skulle fokus läggas lite mer på flickorna och familjen som helhet!!!

Med etta vill jag önska alla en härlig lördagkväll. Vi ska kolla melodifestivalen och rösta på den BÄSTA Linus Svening