Vår son Joel. Dag 2 hemma.

Morgonen började bra fast otrolig hemsk smärta åt Joel en rejäl frukost med tanke på att hans kropp nu är på väg att brytas ner behövs varenda liten kalori komma in i kroppen på honom. Illamående och magont kom snart på besök så vila stod på schemat. Då passade jag på att åka ner till min faster för att bara få ventilera lite, det va skönt att få prata i lugn och ro utan att bli avbruten och som bara orka lyssna. Det är så himla tungt att inte Mamma och Pappa är hemma och sitter jag hemma är det svårt att prata i fred, det kommer alltid något annat i vägen när man är hemma. Med alla rätt för vi bor trots allt fem personer i huset. Det var en sköt och harmonisk och lugn pratstund. Tack faster för detta, det behövde jag.

När jag var på apoteket för att hämta ut medicin till Joel ringer Roger och berättar att de är på väg in till lasarettet för Joel såg blek och var ovanligt trött. Blodprover togs och det visade inget konstigt utan allt var normalt, helt i onödan fick stackarna sitta och vänta i 2 1/2 timme innan de fick åka hem igen. Väl hemma åt Joel glass, choklad/kolasås som jag var och köpte till honom, en burk exotiska frukter, julskinka, o´boy, en hel drickyoggi. Sen kom helvetes raset med halsont och svaljet, illamåendet och magont. Nu ligger han i sin säng och kvider av sin smärta. Han är så slemmig i halsen också som inte gör saken bättre. Inte det lättaste att själv försöka gå och lägga sig när det är på detta viset.

Flickorna har träffat sina kompisar och mått bra, Joel fick tillslut några tjutraketer av Jonnas kompis bror, så i morgon ska det smällas upp ett pepparkakshus i luften av raketerna och smällarna.

Nu ska jag försöka läsa igenom examensarbetet innan ögonen stängs för denna kväll.

Kram på er därute och tack för att ni finns.