Fredag kväll och min förhoppning var att Joel skulle komma hem, men inte. Joel får denna periodens sista behandling kl 20 ochär slut kl 22 vilket innebär en rätt sen körning från Lund till Karlskrona. Grabben ringer mig med en förhoppning att övertal Roger att köra hem, men det gick inte vägen. Joel grät och grät han räknar de timmar och minuter som han får vara hemma. Stackarn vet ju inte när nästa sjukhusbesök blir så jag förstå att varje minut hemma är viktig. Jag försökte prata med honom att det är jobbigt för pappa att köra hem vid den tiden men fick till svar att, jag gör ju alltid som han vill varför kan inte han göra som jag vill denna gången...... Händer något på vägen hem förlåter Roger sig aldrig, så de stannar kvar och kör i morgon i stället.
Flickorna och jag har bara myst nu i kväll, tänt en brasa, tittat på tv och bara varit. Efter dagens arbetspass med lite magsjuka är man lite matt och orolig för atg det kommer att drabba oss här hemma oxå, men afbetaman på en förskola så blir det många sjukdomar. Ja jag älskar mitt jobb. Minkäre arbetskollega arbetade sin sista dag hos oss idag och många tårar föll. Ett nytt arbete med många nya utmaningar vänta r henne på måndag.
Jenny
Jag önskar dig ett stort lycka till jag kommer att sakna dig, det vet du ;) men vi Syns snart då du får den stora äran att vara min mentor....:)
Nu väntar kudden på mig o h jg ska skynda mig att sova för att kunna bemöta morgondagen och då kommer min älskade krigare Joel hemfrån sin tredje cellgift behandling.
Åh, vad jobbigt att inte kunna hålla om när han är ledsen. Jättesvårt att bara sitta med en telefonlur i örat och höra honom gråta.....
SvaraRaderaMen, nu vet ju jag att de kom hem på morgonen. Gött!!!
Kramar