Nu har jag jobbat i två dagar på halvfart och den lycka jag känner inombords går inte att förklara. Det är så härligt att vara tillbaka i barngruppen igen. Jag måste ändå erkänna, fast jag inte vill, att jag redan fick ett bakslag igår. Efter jobbet ska jag träna och det gick ju super i onsdags men igår gick det inte. Efter jobbet igår på väg till daja´s kändes det som att ryggmusklerna vid ärret satt löst och var svullet. Så jag fick snällt åka hem och lägga mig på soffan för att vila. Jag skällde ut stackars Joel som ville bli hämtad bara tio minuter hemifrån för att han inte sa detta redan i morse. Men smärtan och tröttheten gjorde att jag inte kunde koncentrera mig och diskutera moget! SUCK! Men som Roger sa att detta är säkert en inkörning för min kropp eftersom jag inte kan vila på samma sätt när jag jobba som jag kan göra hemma. En del av livets stora tröskel att ta sig över, men det ska jag göra. Har jag nu kommit så här långt så blir det svårt att stoppa mig.

Fredag redan Jonna har ont i halsen och ska inte träna handboll idag så vi får en lugn och fridfull kväll hela familjen. I morgon ska det byggas på pensionärskuvösen igen men denna gången invändigt, det finns alltid en massa att göra.

Onsdagens möte med Utredningstjänsten gick rätt bra. Jag det ska nu intervjuas en hel del läkare som hade hand om Joels fall för att se vad de har att säga så nu ska vi bara vänta och se vad som händer härnäst.

Jag önskar er en trevlig fredag och helg