Det är det lilla som gör allt så värdefullt

Vi har fått vara hemma tillsammans en vecka sen var det dax igen. Dax för någon form av infektion med feber, låga trombocyter högt crp. Det smärtar i Joels kinder och hals och febern rusade upp från ingenstans.  Nu ligger vi, han och jag, i ett isolerat rum på barnavd. I Karlskrona.

Ja jag vet att ja har varit dålig på att uppdatera vad som hänt här på bloggen men jag har prioriterat familjen och det har även blivit del sena kvällar tillsammans. Just denna veckan har vi inte tittat så mycket på klockan utan varit tillsammans som en familj.  För många tas detta för givet men det är det inte för oss som knappt är tillsammans en hel helg.

Lite uppdatering om vad vi gjort i veckan. Det har varit sportlov i veckan och då har flickorna aktiverats med simning,  bakning, chillning, filmtajm och det viktigaste att få vara en hel familj. När jag bestämde mig för att skriva i kväll kände jag att det fanns hur mycket som helst att skriva om, men nu blev det bara tomt. Jag hoppas för Joels skull att vi snart få åka hem igen för det är där han äter och dricker som mest, inte här på sjukan.

Jag vill skänka en stor tanke till min vän Mia som förlorade sin storebror i en fruktansvärd otänkbar olycka när han var på semester.  Det är så fruktansvärt att jag knappt tro det är sant. Mia och hennes syskon lärde jag känna under en av mina vfu perioder under min studietid. Ett gäng helt makalöst fantastiska människor som alla har ett stort hjärta av guld. De är sån omtänksamma och härliga på alla sätt och vis. Ni ska veta att jag tänker på er flera gånger varje dag på er syskon och hela arbetslaget och eleverna. Stora kramar till er alla!

Nu ska jag avsluta denna kväll med en sista kopp kaffe (tror jag) innan nattsvängen börjar.