Han har skällt på läkare, sköterskor som inte håller sin hygien när de ska till honom, hon kontrollerar att alla verkligen sprita sig ordentligt men det gör minsann inte alla. Då skäller Joel ut dem efter noter. På läkarronden frågade han var städerskan har tagit vägen som ska städa hans rum det är två dagar sedan.... Ja han är verkligen på krigsstigen nu och gör livet surt för alla som kommer i hans väg.
I går kväll hade febern rusat upp till 40 gr feber då blev det lite panik i rummet och snabbt fick de ge paracetamol intravensös och efter detta ständig kontroll över vad febern tar vägen.
Hela familjen var samlad i Joels rum idag, det var en vecka sedan, vilken känsla alla fem var på plats och det betyder så mycket för oss alla. Men kanske mest för oss föräldrar att få möjligheten att vara alla barn nära. Hemma känns det tomt och ensamt och jag känner mig aldrig hel, de fattas mig......
I morgon är det fredag igen en dag som alla längtar efter då det är en kommande helg då de flesta är lediga och gör saker tillsammans, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte ser framemot helgen längre, konstigt. Jo jag är nära mina två flickor som är lediga från skolan men det känns inte detsamma när vi inte är tillsammans som en HEL familj.
Den kommande block 4 är i antågande, går det som planerat ska den fjärde cellgiftsbehandlingen dra igång på måndag i Lund, känns lite vemodigt att låta dem köra igång när inte Joel fått må så bra på en vecka men å andra sidan är det bra att inte göra några utsvävningar som dra ut på processen heller.
Jag vill få hem ´resten av min familj så vi kan njuta av denna helgen tillsammans innan vi splittras igen.
En normal tonåring???
Love You
Tycker nog ändå att det känns som ett friskhetstecken att skälla och härja runt. Det gör ju alla tonåringar, bara det att det brukar va föräldrarna som får ta den smällen i vanliga fall :)
SvaraRaderaHoppas febern smiter ner nu!