Vi är äntligen tillbaka i ekorrhjulet och allt vad alla anser om det. Jul och nyåret är överstökat och nu är det äntligen nedförsbacke mot våren. Barnen har höstlov i veckan som kommer och jag är sjukskriven en vecka då jag inte vet vem jag är, vad jag gör eller kan planera och strukturera min dag. Jag har sakta börjat känna mig konstig på många olika sätt. Jag vill inte umgås med några människor i min närhet utan väljer att vara hemma bara för mig själv. Ledsamhet och tomhet tar över min kropp och mitt huvud vilket gör att jag går i min vakuum bubbla dag ut och dag in. Jag känner ingen glädje längre utan är ständigt neutral i mitt sätt att leva med min familj. Min make gör så gott han kan för att få upp mig ur kryphålet som jag själv gräver ner mig i men jag vill inte komma upp. Var är den glada och positiva Linda? Ja hon kanske finns där någonstans men ag kan inte hitta henne!
Det har blivit ett stressmoment att vara TVUNGEN att träna flera dagar i veckan för att få tillbaka min stabilitet i kroppen efter operationen för ett och ett halvt årsedan, dock känner jag ingen förbättring och har nu begärt en tid på neurologiska mottagningen de kan mäta mina nervtrådar. Det kan ju vara så att nervtrådarna har blivit skadade under operationen men då vet jag och behöver inte kämpa förgäves med all träning.
Nu ska jag ta en vecka och se hur jag känner mig för att kunna ta nästa steg in i livets skede.
En dag i taget!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar